Att lindra och behandla uretrit: Marias berättelse
I det här blogginlägget möter vi Maria Olsen, en kvinna som har kämpat mot och övervunnit en av de mest påfrestande utmaningarna i sitt liv – att leva med uretrit. Under fyra långa år plågades Maria av en intensiv känsla av kissnödighet, sveda och obehag i underlivet. Trots otaliga besök inom vården och försök med olika behandlingar, som medicinering med Saroten, blev hon tillsagd att det inte fanns någon hjälp att få.
Men Marias berättelse är inte en av hopplöshet – tvärtom. Våren 2023 vände allt. Hon kom i kontakt med Fridas övningar för att lindra underlivssmärta och valde att gå vidare och investera i Fridas onlineprogram YAB: Yoga för Avslappning i Bäckenbotten. Hennes kissnödighetskänsla minskade och svedan avtog.
🔗 YAB: Yoga för Avslappning i Bäckenbotten är ett 14 veckor onlineprogram för dig som vill lindra underlivssmärta och spändhet i bäckenbotten och börja njuta av livet igen >>
Tack vare programmet läkte Maria sin uretrit och återfick livsglädjen. Idag är hon så pass återställd att hon helt kan ägna sig åt sin hobby, fotografering, och ska börja studera på en fotoskola – något som hade varit omöjligt för fyra år sedan när hon var uppslukad av underlivssmärtan. Maria delar sin historia med oss för att inspirera andra och sprida budskapet att det går att läka från uretrit och underlivssmärta.
🎙️ Föredrar du ljudformat? Detta blogginlägg finns också att lyssna på som poddavsnitt!
Lyssna här >>
Söka hjälp för uretrit
Att leva med kroniska underlivsbesvär var en prövning jag aldrig trodde att jag skulle behöva gå igenom. För fyra år sedan började en spiral av lidande som fullständigt vände upp och ner på mitt liv. Efter en blodförgiftning och flera episoder av rosfeber drabbades jag av svåra underlivssymptom – konstant kissnödighet, sveda och en oupphörlig smärta. Det kändes som att mitt liv aldrig skulle bli normalt igen.
Jag sökte hjälp om och om igen. Läkare skrev ut kortison, remitterade mig vidare, och jag hamnade i ett system som inte kunde erbjuda något långsiktigt stöd. Det kunde ta månader, ibland år, innan jag fick komma till en specialist – bara för att höra att de inte kunde göra mer för mig. Jag blev stämplad som en ”svår patient” och rekommenderades att leva som vanligt, trots att jag hade ont 24 timmar om dygnet.
Kortisonbehandlingarna och medicineringen gav bara tillfällig lindring. Mitt tillstånd förvärrades, och jag började förlora hoppet. Det enda jag ville var att slippa smärtan och kunna leva igen, men det kändes omöjligt.
Att få diagnosen uretrit
Ibland tar det lång tid att få rätt diagnos. I mitt fall tog det nästan fem år av konstant smärta och oro innan jag fick svar på vad som egentligen var fel. Jag hade gått runt med obehag, var ständigt kissnödig och hade en känsla av att något var fel, men ingen kunde förklara varför.
Enda gången som jag kunde lugna mig själv var när jag sov. All vaken tid hade jag så ont i underlivet. Innan smärtan tränade jag löpning två dagar i veckan, men det var bara att lägga ner nu. Vården trodde först att jag hade Interstitiell cystit, men det var det lyckligtvis inte.
🎙️ Lyssna på poddavsnittet när Malin berättar om Interstitiell cystit och hur hon läkte >>
När jag till slut kom till Carlanderska och en läkare på bara fem minuter ställde diagnosen – uretrit, en inflammation i urinröret – kändes det både som en lättnad och som en chock. Fem år av mitt liv hade gått åt till att inte förstå vad som var fel, och den insikten var svår att smälta.
Det var inte bara en fysisk smärta jag kämpade med, utan också en psykisk börda. När kroppen ständigt var i obalans och smärtan var konstant, blev min hela nervsystem känsligt och jag hamnade i en ond cirkel. Jag var van vid att hantera svårigheter – jag har till exempel genomgått behandling för en tumör tidigare och är van att hantera fysiska utmaningar. Men detta var annorlunda. Jag var hela tiden stressad utan att riktigt förstå varför. Jag som alltid sett mig själv som en lugn person.
Vändpunkten
Efter flera år av lidande började jag leta efter alternativa lösningar. Jag gick med i olika grupper för personer med underlivsbesvär och stötte gång på gång på Fridas namn. Jag testade några av hennes gratisövningar och märkte snabbt att något förändrades. Kissnödigheten minskade något, och för första gången på åratal kändes det som att jag hade hittat en väg framåt.
Först när jag började arbeta med min stress, genom övningar och verktyg som fokuserade på att få ner pulsen och återställa min inre balans, förstod jag hur mycket stressen faktiskt hade påverkat både min kropp och mitt sinne. Jag hade blivit så van vid att leva i ett stressigt tillstånd att jag inte visste hur det kändes att vara helt avslappnad.
När jag började förstå hur all denna stress påverkat min hälsa insåg jag att jag behövde mer hjälp än bara korta övningar. Jag var redo att ta tag i min hälsa på riktigt och investera i en längre, mer omfattande process. Jag ville förstå djupare vad min kropp behövde, särskilt när det kom till min bäckenbotten.
Jag ville verkligen ta tag i de mönster och reaktioner jag sett hos mig själv för att verkligen kunna läka. För två år sedan tog jag steget att satsa fullt ut och gick med i programmet YAB: Yoga för Avslappning i Bäckenbotten. Det blev början på en resa som förändrade allt, en ögonöppnare.
Att behandla uretrit
Jag har alltid varit den typen av person som vill göra saker ordentligt och noggrant, så när jag hoppade på YAB var jag beredd på att ge allt jag hade. Men även om jag var dedikerad, var jag också skeptisk. Jag hade kämpat med smärta så länge att jag förberedde mig för bakslag.
Även om jag kände mindre smärta och kunna slappna av lite mer, var jag inte riktigt redo att fira dessa förbättringar. Rädslan för att allt skulle gå tillbaka till hur det var tidigare, gjorde att jag drog mig för att riktigt känna glädje över de positiva förändringarna.
Men när jag började förstå att det inte handlar om att bli perfekt eller att vara smärtfri hela tiden, utan att det handlar om att gradvis bygga upp styrka och lärdom, började jag se saker från ett nytt perspektiv. Jag lärde mig att det var okej att må bra även om jag inte var helt fri från smärta, och att jag kunde vara snäll mot mig själv i stunder av förbättring.
En viktig insikt jag fick under den här resan var att rädslan verkligen kan förvärra smärta. När vi är rädda för att något ska bli värre, aktiveras vårt nervsystem på ett sätt som kan orsaka ännu mer obehag. Därför började jag arbeta mer med mitt psyke och hur jag kunde lugna min kropp och hjärna när jag var på väg in i rädslo-kedjan. Att fokusera på andning och att påminna mig själv om att det var okej att ha bra dagar utan att vara rädd för bakslag blev en viktig del av min läkning.
En annan viktig komponent var övningarna jag började med – de var inte bara fysiska, utan också inriktade på att lugna nervsystemet. I början var det mer yoga och stretching som hjälpte mig att slappna av, men med tiden blev det mer fokuserat på kroppsbaserad terapi. Genom att arbeta med både kroppen och hjärnan, kunde jag börja bryta den negativa spiralen som ofta ledde till nya smärtor.
Jag märkte att när jag kände att jag var på väg att gå tillbaka in i ett smärtskov, kunde jag påminna mig själv att slappna av och verkligen känna efter. Jag började prata med mig själv på ett nytt sätt – inte med rädsla eller oro, utan med medkänsla och förståelse för min kropp. "Det här är okej, jag har gått igenom mycket och jag klarar det här", blev en mantra jag ofta sa till mig själv.
Det här arbetet har verkligen varit en lång resa, och jag inser att den inte är över än. Men vad jag har lärt mig är att långvarig smärta inte bara handlar om fysiska symtom utan också om att förstå och hantera de mentala mönstren som ofta hänger ihop med dem. Genom att bli medveten om mina egna tankar, känslor och reaktioner har jag kunnat bryta smärtcykeln.
Så för dig som kanske går igenom något liknande – min uppmaning är att inte ge upp. Små steg framåt är fortfarande framsteg. Och viktigast av allt: ge dig själv tillåtelse att må bra, även om du inte är helt smärtfri. Genom att arbeta både med kroppen och psyket, och att vara snäll mot dig själv, kan du läka från uretrit och få tillbaka ditt liv. Det är en resa, men en resa värd att göra.
Avgörande insikter från YAB
När jag tänker på de största insikterna under min resa, kommer jag tillbaka till ett aha-ögonblick som verkligen förändrade allt för mig. Jag hade arbetat med min kropp och mina känslor länge, särskilt med tanke på de svårigheter jag gått igenom . Jag hade redan lärt mig tekniker som andningsövningar och andra kroppsliga verktyg för att hantera stress. Men ändå var det något som saknades.
Jag hade kämpat så länge med smärta och stress att jag var övertygad om att jag var lugn, men min kropp var fortfarande full av stress. Jag insåg att även om jag kanske inte kände mig stressad på ytan, så var mitt huvud en enda stor bikupa av tankar. Och det var där det verkligen började hända något.
Tankar, känslor och kropp hänger ihop!
Det var en ögonöppnare för mig att förstå att jag inte bara behövde ta hand om min kropp utan också mitt sinne. Jag hade spenderat så mycket tid på att hålla allt under kontroll, att det egentligen var min hjärna som styrde kroppen i en ständig cykel av spänning och oro. Genom att verkligen börja förstå hur mina tankar och känslor påverkar min fysiska hälsa, kunde jag börja bryta mönstren av stress och smärta.
Det som hjälpte mig att verkligen förstå den här kopplingen var också insikten att vi ofta är så frånkopplade från våra kroppar. I vårt samhälle lär vi oss inte riktigt att vara i kontakt med våra kroppar. För mig var det som att kroppen och huvudet inte riktigt kommunicerade, och jag började förstå hur viktigt det är att vara närvarande i nuet och känna efter, inte bara i huvudet utan också i kroppen.
Att göra saker utan krav på prestation eller resultat
En annan viktig insikt kom när jag började göra saker som gav mig glädje utan krav på prestation. Ett exempel var när jag började gå ut med min kamera för att fotografera i parken nära vårt hem. Jag gjorde det för att jag ville, inte för att prestera eller för att få något särskilt resultat. Jag tog bara några minuter varje dag för att vara i nuet och njuta av det jag såg. Och det var här något magiskt hände. Genom att tillåta mig själv att vara i nuet och göra något utan krav, började jag känna glädje igen, något jag inte upplevt på länge.
Det var samma sak med stickningen, som också blev ett sätt för mig att hitta lugn. Att skapa något med händerna utan att tänka på resultatet blev som en meditation för mig. Jag upptäckte att när jag gjorde något som gav mig njutning, utan stress eller prestation, så slappnade min kropp av – även underlivet. Det var en så viktig insikt för mig: att hitta njutning var inte bara bra för min själ, utan också för min kropp. När jag slappnade av och gav mig själv tillåtelse att njuta, hjälpte jag min kropp att släppa på spänningar.
Och det var då jag verkligen började märka förbättringar. Det var inte bara de fysiska övningarna som hjälpte mig, utan också dessa små, enkla stunder av glädje och lekfullhet som återuppväckte mitt liv. Att gå ut och fotografera träd, att sticka en tröja – dessa små aktiviteter gav mig en känsla av att jag faktiskt var levande igen.
När jag började få tillbaka min livsenergi, märkte jag också att nya dörrar öppnades. Plötsligt började jag fundera på vad jag verkligen ville göra med mitt liv. En dag såg jag en annons för en utbildning som kändes som om den var skräddarsydd för mig, och utan att tveka sökte jag. Jag kände att jag hade kraften att börja göra det jag verkligen ville – skapa, inspirera och ge tillbaka till andra.
Vikten av att gå till roten av problemet
Och det är något jag tror vi alla kan uppleva, när vi börjar ta hand om oss själva på ett djupare sätt, och släpper på de gamla mönstren som hållit oss tillbaka. För mig har den här resan inte bara handlat om att bli av med smärta, utan också om att återfå glädjen, lekfullheten och energin som jag hade förlorat.
När jag började förstå att jag behövde mer än bara medicin, att jag behövde gå till roten med mina känslor och förstå min kropp på en djupare nivå, som förändringen började. När jag kom till dig, och vi började arbeta med psyket och kroppen tillsammans, då började smärtan äntligen att släppa.
Det var också genom övningar, där vi pratade om våra föräldrar och våra förfäder, som jag verkligen började se mina egna mönster och triggers. Jag hade förlorat många nära släktingar tidigt i livet, vilket skapade en känsla av ensamhet och överlevnad. Det var en svår period, men genom att bearbeta dessa känslor och förstå deras påverkan på mig, började jag återfå en känsla av styrka och kraft. Jag insåg att även om jag var ensam på många sätt, hade jag fortfarande överlevt och att det fanns en inre styrka som jag inte ens hade känt till innan.
Om jag inte tagit steget att gå med i YAB
Då skulle jag nog ha varit i en mycket mörkare plats i mitt liv idag. Min hälsa, både fysiskt och psykiskt, hade förmodligen varit ännu sämre. Jag var på väg mot en plats där jag inte längre hade någon vilja att leva. Jag hade förlorat min livskraft och varit fast i en nedåtgående spiral.
Efter allt jag gått igenom, behandlingen av min tumör och de många år av missförstånd inom vården, där jag inte fick gehör för mina symtom, kände jag mig fullständigt övergiven. Jag blev stämplad som en "klimakteriekossa" trots att jag hade så mycket mer på gång i min kropp. Och när jag till slut blev tagen på allvar, hade jag redan hamnat på en plats där hoppet kändes förlorat.
Till dig som kämpar med uretrit
Om du kämpar med uretrit eller underlivssmärta vill jag säga: det finns hopp. Jag vet hur överväldigande det kan kännas, men med rätt stöd och verktyg kan det bli bättre. Att våga ta steget utanför traditionella lösningar var det som räddade mig.
Och funderar du på att hoppa på YAB? Tveka inte, gå med och gör övningarna, ge det verkligen en chans. Det krävs att du gör arbetet själv och har tro på att det går att bli bättre. Om du hade sett mig för fem år sedan, hade du mött en helt annan person. Nu går jag på fotoutbildning och lever livet på ett sätt jag aldrig trodde var möjligt.
/ Maria Olsen
Maria är verkligen ett levande bevis på att läkning från uretrit är möjligt, även när det känns som mörkast – och till och med när vården inte längre har något att erbjuda. Du är inte ensam – det finns hjälp att få här >>
