Omsorg, inte övningar – därför börjar läkningen med trygghet

Många som lever med ont i underlivet, spänd bäckenbotten, vulvodyni eller smärta vid sex får förr eller senare en lista med övningar från vården. Det ser fint ut på pappret. Några minuter per dag, några rörelser, några andetag.

Men något skaver.

Du kanske går hem och försöker. Känner dig duktig – ett tag.
Men kroppen slappnar inte av. Smärtan förändras inte. Eller så kommer den tillbaka direkt efter.
Och det där obehaget inombords – att vara ensam med ansvaret – det släpper inte.

Jag vill prata om varför det inte är övningarna i sig som gör skillnaden.
Och varför verklig läkning av underlivssmärta börjar med något helt annat.

💬 Att få övningar utan kontakt skapar distans – inte avslappning

Många av mina klienter har varit i kontakt med fysioterapeuter, gynekologer eller annan vårdpersonal.
De har fått veta att allt “ser normalt ut” – men att de ska börja knipa, slappna av eller andas mer.

Problemet är inte råden i sig. Problemet är hur de ges.
När någon ger dig en övning utan att först möta dig, skapa trygghet eller fråga hur det känns – då blir det en prestation, inte en inlyssning.
Och när kroppen redan är i ett tillstånd av stress eller försvar (vilket den är när man har ont i underlivet), ökar risken att övningen istället förstärker spänningar i bäckenbotten.

För att släppa spänningar i underlivet, måste kroppen känna sig trygg.
Och trygghet uppstår inte av ett träningsschema – det uppstår i relation. I kontakt. I att bli sedd.

✋ Det är inte vad du gör – utan hur du gör det

Du kan göra exakt samma övning – med två helt olika effekter.
• Om du gör den för att du borde, för att “bli bättre”, för att någon sa så → kroppen spänner sig.
• Om du gör den i ett tillstånd av trygghet och närvaro, med respekt för dina signaler → kroppen börjar mjukna.

Många kvinnor med vulvodyni, vestibulit eller återkommande smärta vid samlag har lärt sig att pressa fram resultat.
Men läkning av underlivssmärta är inte linjär. Den kräver något varsammare – och djupare.

🤲 Du är inte ett projekt – du är en person

Jag önskar att fler inom vården vågade stanna upp. Lyssna.
Inte bara fråga “hur ofta gör du övningarna?” – utan också “hur känns det i kroppen när du gör dem?”

För det är där dörren till läkning öppnas – i kontakt, inte i kontroll.
Och det är därför vi i mitt onlineprogram YAB inte börjar där det gör ont.
Vi börjar med trygghet. Vi skapar kontakt med kroppen, andetaget, underlivet – inte som något att fixa, utan som något att lyssna på.

💛 Trygghet är aktiv omsorg – inte passiv snällhet

Omsorg handlar inte om att säga “det går nog bra” och ge ett schema.
Det handlar om att hålla utrymme för en annan människas erfarenhet. Att visa: jag ser dig. Du är inte ensam. Det du känner är giltigt.

Det är det som skapar trygghet i kroppen.
Och när tryggheten finns – först då blir avslappning i bäckenbotten möjlig.
Först då kan blodflöde, andning och kontakt börja återvända.

✨ Slutsats: Vi behöver bli bekräftade – inte bara instruerade

Tänk om fler behandlare sa:
“Du är expert på din kropp.”
“Det viktigaste är inte vad du gör – utan hur det känns i dig när du gör det.”

Jag tror att det skulle förändra hela landskapet för kvinnohälsa.
Då skulle vi inte bara lindra symptom – utan ge kvinnor verktyg att återknyta till sin kraft, sin integritet och sin kroppsliga visdom.

💌 Vill du börja med trygghet?

Då vill jag varmt bjuda in dig till min gratiskurs: Första hjälpen vid ont i underlivet.
Du får fem övningar – men inte på recept. Utan med närvaro, guidning och kontakt.

Det här är inte ytterligare ett krav. Det är en möjlighet att landa – och lyssna in vad din kropp faktiskt behöver.

👉 Läs mer och starta kursen här >>>