Ont i underlivet? Därför är dilatorer sällan hela lösningen

För dig som lever med smärta vid samlag, vulvodyni eller en spänd bäckenbotten är det vanligt att få rådet att använda dilatorer. En dilator är ett plast- eller silikonredskap i olika storlekar som förs in i slidan, ofta i syfte att "vänja kroppen" vid penetration. De säljs ofta in som en väg tillbaka till smärtfri sex – steg för steg, större och större. Problemet är bara att de utgår från ett mekaniskt tänkande, inte ett mänskligt.

Det här är varför jag sällan rekommenderar dilatorer till kvinnor med ont i underlivet – och vad jag ser som en mer hållbar väg till läkning.

När kroppen inte är med – blir det lätt prestation istället för läkning

När man använder dilatorer utan att kroppen verkligen är med på noterna, sker ofta motsatsen till vad man önskar: kroppen slår bakut. Den spänner sig ännu mer. Och det gör ont.

Många kvinnor som kommer till mig berättar att de fått höra att de måste öva med dilatorer – som om det vore en träningsplan att klara av. De försöker, pressar sig, men känner sig efteråt mer misslyckade än hjälpta. Skam, skuld och självkritik kommer som ett brev på posten.
”Jag klarar inte ens det här. Jag gör fel. Jag borde vara mer avslappnad. Om jag inte löser det här kommer min partner att lämna mig.”

Det är lätt att hamna i ett prestationsfokus – att kunna gå upp i dilatorstorlek, att göra rätt, att inte "ge upp". Men kroppen är inte en maskin. Den lyder inte bara för att man trycker på en knapp. Och när fokus hamnar på att “klara av” dilatorträningen, riskerar det att bli mekaniskt och avstängt – snarare än närvarande och läkande.

Jag har mött kvinnor som till slut lyckas föra in en dilator – men som ändå känner sig helt frånkopplade från sitt underliv. Dissocierade. Det finns ingen lust, ingen känsla, ingen närvaro. De upplever sig snarare tomma, stängda och kalla inombords. De kan föra in något – men har ingen sexlust och knappt någon känsel i underlivet.

Har du varit med om något svårt?

Om du varit med om sexuella övergrepp, smärtsamma gynundersökningar, förlossningstrauman eller andra kroppsliga gränsöverskridanden – då behöver detta ofta bearbetas. Inte bara i samtal, utan genom kroppen.

Trauma sätter sig som en fysisk skyddsreaktion. Kroppen drar ihop sig, ofta automatiskt, även långt efter att faran är över. Därför räcker det sällan med samtalsterapi. Du behöver en traumabearbetning som inkluderar kroppen – som t.ex. Somatic Experiencing (SE) eller EMDR. Först när nervsystemet får hjälp att släppa sin beredskap, kan kroppen börja mjukna och känna sig trygg igen.

Om dilatorer faktiskt hjälper dig – fortsätt!

Jag vill också vara tydlig: Om du upplever att dilatorträningen känns trygg, hjälper dig att mjukt återknyta kontakt med kroppen, och ger effekt – då ska du självklart fortsätta. Du är expert på din kropp. Det här inlägget är riktat till dig som inte känner att det fungerar, som snarare upplever mer smärta, press och prestation.

Vi börjar aldrig med underlivet – vi börjar med nervsystemet

I min traumaanpassade metod börjar vi inte direkt med underlivet. Vi börjar inte med att stretcha, massera eller föra in något – för det är ofta inte där problemet egentligen sitter.

Smärtan i underlivet är verklig. Men orsaken sitter ofta djupare än i musklerna. Det handlar om ett nervsystem som blivit överbeskyddande, ofta efter stress, trauma, överkränkning eller långvarig press. Ett nervsystem som är vant att spänna sig för att skydda – och som därför gör det, även om du vill något annat.

Därför börjar vi med trygghet. Med att låta kroppen känna att den äger sin rytm, sin takt och sina gränser. Först när nervsystemet börjar regleras, kan bäckenbotten börja slappna av. Och först då blir det meningsfullt att möta underlivet – inifrån en känsla av kontakt och samtycke.

Det som öppnar upp dig i livet, öppnar också ditt underliv

Jag tror inte att läkning börjar i att “klara av” något. Jag tror att läkning börjar i trygghet. I närvaro. I att bygga en relation till sitt underliv där kroppen får känna:
“Här är det okej att vara jag. Här är jag trygg.”

Det vi behöver är inte större dilatorer – utan ett nervsystem som känner sig tryggt nog att släppa taget.
Du behöver inte tvinga kroppen att öppna sig. Du behöver skapa trygghet så att den kan slappna av.

En annan väg: Reglera först – öppna sen

I mitt arbete med kvinnor som har vulvodyni, spänd bäckenbotten och smärta vid samlag börjar vi inte med penetration. Vi börjar med att lyssna. Med att skapa trygghet i nervsystemet. Med att återknyta kontakten med underlivet på ett varsamt och nyfiket sätt – utan prestation.

Och det är ofta där förändringen börjar. Det handlar inte om att pressa kroppen – utan om att skapa den trygghet den behöver för att våga öppna sig inifrån.

Vill du prova en annan väg?

Min gratiskurs Första Hjälpen vid Ont i Underlivet ger dig fem enkla övningar som hjälper ditt nervsystem att varva ner – och därmed lindra spänningar och smärta i underlivet.

Helt utan knipövningar, dilatorer eller prestation.
👉 Läs mer här: heltunderliv.se/hjalp